Jösses
Är helt tvungen att börja blogga här igen, behöver verkligen skriva av mig nu.
Jag vill egentligen inte vara någon gnällare. Jga gnäller tyvärr alltför mycket, men det är inte för att jag VILL. Det bara blir så, när man är ledsen, inte mår bra, när man håller allting annat inom sig.
Nu känner jag att bägaren snart rinner över för mig.
Tex.
- Att jag under så lång tid tyckt om och tycker om en människa som aldrig kommer vilja vara tillsammans med mig. jag har lagt ner såååå otroligt mkt i det, så mycket tid och känslor och tankar. Och pengar. Men jag vill och kan inte bryta med denna människa för det. Hoppet mitt finns alltid kvar, fastän jag VET med 100 procents säkerhet att han aldrig kommer vilja ha en framtid med mig.
Visst, då känner man sig ganska värdelös.
- Det bara small till på jobbet idag, så har jag upp över öronen med jobb och då är dte ändå inte mycket. Stressad, känner av mina domningssymtom och magen.
- INte nog med det. Idag flyttar dte in en här i lägenheten. En kvinna som knappt prata engelska ens. Känns som att jag förväntas vara nån fadder för henne, dom är 2 st som är på utbyte här, men det orkar jag inte. Jag vill vara för mig själv, få slappna av och göra vad jag vill när jag är ledig. Är det fel att t'nka så? Att inte vara social? Så kommer det vara för mig. Jag kommer inte orka. Ska man inte kunna slappna av nånstans?
Jag vill egentligen inte vara någon gnällare. Jga gnäller tyvärr alltför mycket, men det är inte för att jag VILL. Det bara blir så, när man är ledsen, inte mår bra, när man håller allting annat inom sig.
Nu känner jag att bägaren snart rinner över för mig.
Tex.
- Att jag under så lång tid tyckt om och tycker om en människa som aldrig kommer vilja vara tillsammans med mig. jag har lagt ner såååå otroligt mkt i det, så mycket tid och känslor och tankar. Och pengar. Men jag vill och kan inte bryta med denna människa för det. Hoppet mitt finns alltid kvar, fastän jag VET med 100 procents säkerhet att han aldrig kommer vilja ha en framtid med mig.
Visst, då känner man sig ganska värdelös.
- Det bara small till på jobbet idag, så har jag upp över öronen med jobb och då är dte ändå inte mycket. Stressad, känner av mina domningssymtom och magen.
- INte nog med det. Idag flyttar dte in en här i lägenheten. En kvinna som knappt prata engelska ens. Känns som att jag förväntas vara nån fadder för henne, dom är 2 st som är på utbyte här, men det orkar jag inte. Jag vill vara för mig själv, få slappna av och göra vad jag vill när jag är ledig. Är det fel att t'nka så? Att inte vara social? Så kommer det vara för mig. Jag kommer inte orka. Ska man inte kunna slappna av nånstans?
